Lyllos mig

Med elva språk i klassrummet fördelat på 24 elever i åldrarna 13-15 år känns det plötsligt som att jag är på rätt ställe. Trots att jag inte förstår pojken från Ungern så kan jag kommunicera med honom genom de mongoliska pojkarna som har bott i Ungern och som kan berätta för den mongoliska flickan vad den ungerske pojken säger. Hon berättar sen i sin tur för mig på sin nyförvärvade svenska och vi har fått kontakt - alltså jag och den ungerske pojken. 

Plötsligt blev vi så många. Klassen växer dag för dag och består idag av 24 nyanlända elever. Jag får en ny kollega, hastigt och lustigt, men välkommet. Kollegan visar sig dessutom vara mycket kompetent och vi samkör någon slags undervisning där hon berättar och kommunicerar i ord och jag komplettera med skrivna fraser och illustrerande bilder. Samtidigt. Datorn och projektorn är mina livsnödvändiga redskap för att uppnå detta det enda syftet - att kommunicera. 

Vi enas om att vi vill förstå. Kollegan och jag. Förstå vad det är våra elever måste förstå. I vilken ordning? Hur mycket av vad? Och när? Vi börjar med orden och fraserna vi samlar på utflykten. Vi skriver tillsammans och tittar på bilder. Vi hittar mönster i pluralformer och lär oss pronomen när han, hon, jag och vi gör olika saker. Google Translate går varm hos mig och i elevenas mobiltelefoner. Många bläddrar i lexikon, svensk-ryska, persisk-svenska, svensk-turkiska och svensk-arabiska. Lyllos mig som fått ett sånt spännande jobb!

Sociala medier och lärande?

Kristina Alexandersson är en av dem som tar upp frågan om hur studier och sociala medier hänger i hop. Det finns många studier som visar att man blir både förvirrad och distraherad av sociala medier och den massiva information som finns tillgänglig på internet. Samtidigt, som Kristina Alexandersson visar, finns det också fördelar med användandet av dessa medier. En mer utvecklad diskussion kring detta förs också av SvD i Pelle Snickars Det rastlösa sökandet på internet.

Att man kanske blir street-smart, eller net-smart, kan ju vara en effekt av att man kan hantera sökvägar och information, att man bygger upp nätverk och skapar relationer utöver den vanliga IRL-världen kan ju i sig möjliggöra att man får bättre verktyg för sitt lärande - precis på samma sätt som om man behärskar fler tekniker i idrott, känner till fler stigar i naturen osv. Samtidigt är ju inte tekniker eller verktyg i sig själva det som vi kallar lärande, eller kunnande, utan detta uppstår när vi använder, eller hanterar dessa förmågor i relation till något. För att det som vi brukar kalla kunskap ska uppstå krävs att man behärskar en förmåga att göra något med detta. Alltså samtidigt ett innehåll och en förmåga. Man kan inte “pannkaka” eller “Strindberg” utan att föreställa sig en förmåga att hantera detta innehåll på. Lika lite kan man “argumentera” eller “analysera” utan något innehåll att göra det med.

För en lärare är inte frågan hur mycket tid eleverna använder av sociala medier ( i förhoppning att de ska “lära sig själva”) så intressant, utan vad man vill att de ska lära sig? Lärande och undervisning har för läraren ett objekt, ett syfte och ett mål. Det är något man vill att eleverna ska lära sig, kunna göra och “förstå” på ett mer kvalificerat sätt än tidigare. Därför måste man som lärare definiera vad detta kunnande innebär och vad det är som eleverna måste få syn på för att det ska bli möjligt att lära sig detta. Då blir det som är kritiskt i innehållet och förmågan att hantera detta innehåll det som står i fokus och det som läraren måste göra det möjligt för eleverna att uppleva.

Motsättningen mellan sociala medier och lärande är därför en illussion om man som lärare vet vad man vill att eleverna ska lära sig, vet vad det innebär att kunna detta och använder sociala medier för att åstadkomma detta för att detta tydliggör det som är kritiskt i kunnandet, kanske är det detta SH Petter är inne på när han pratar om att Sortera kunskap!?.  Det kan också vara så att genom att använda sociala medier så erbjuds fler tolkningar av omvärlden som kan berika och möjliggöra lärande på längre sikt. Samtidigt finns det kanske fog för att påstå att sociala medier är förvirrande och distraherande, eftersom det om det inte används genomtänkt, kan skapa för stor osäkerhet kring vad som ska fokuseras och vad som är kritiskt för att förstå det man ska förstå. Och som alltid så är det läraren som måste kunna avgöra detta.

Undervisning - hur åstadkommer man förändring?

När jag pratar om att undervisning är en kulturell versamhet så syftar jag på Stiegler och Hieberts (1999) analys av att det som kan förändra sättet som lärare undervisar på inte är en följd av politiska beslut, eller reformer. Inte heller är det en konsekvens av att forskningsresultat förmedlas och lärare ”insuper” dessa klokheter och sedan själva förändrar sin undervisning,

Att förändra en undervisningskultur är en lång process som kräver en organiserad struktur för att få någon effekt. I denna förändring måste lärarna själva delta och genom den egna aktiviteten, eller deltagandet, få erfara vad det kan innebära att jobba på detta sätt.. Jag tror att Learning Study skulle kunna vara en modell för att göra detta om den implementerades redan i lärarutbildningen och sedan blev ett naturligt sätt att arbeta på i den praktik som lärare sedan vistas i. Då skulle också denna modell kunna fylla samma funktion som den kliniska forskningen inom vården och vi lärare skulle utveckla ett ”vetande” om yrkespraktiken som skulle göra att vi inte längre behöver vara hänvisade till andra forksningsdiscipliner (som tex den medicinska) för att ta hand om vår verksamhets problem och frågeställningar.

Se vidare diskussion på Skola och samhälle

Vad kan man mäta?

Sitter just nu och går igenom videoinspelat material och skriftliga för- och eftertester från den Learning Study jag gjort tillsammans med min kollega Malin Bau och två undervisande lärare i SO. Det som har slagit mig under hela kursens gång är hur oreflekterat vi som lärare ibland använder oss av tester och prov för att bedöma elevernas kunskaper. Någonstans djupt inom oss finns kanske en önskan om det mätbara, att hitta en korrespondens mellan det vi avsett att lära ut och det som eleverna ska lära in. Frågan är om det vi möjliggör för eleverna att lära sig är det som vi sedan mäter?

Något som har blivit väldigt tydligt i denna studie är att det väldigt ofta är så att vi faktiskt inte undervisar om det vi tror att vi undervisar om…Alltså, vi tror att vi berört, tagit upp, diskuterat, belyst, presenterat, innehåll som vi menar är centralt för förståelsen - men ganska ofta är detta faktiskt inte fallet! Genom videodokumentation av lektioner kan man få syn på vad det faktiskt är som blir möjligt för eleverna att få syn på i undervisningen. Egentligen är det ju bara genom att studera detta som man kan dra några slutsatser om vilken effekt undervisningen har haft om man är ute efter att hitta möjliga orsakssamband. 

Det är nu inte så troligt att vi någonsin kommer att få veta vad som orsakar lärande, men däremot kan vi kanske dra slutsater om vilket lärande som blir möjligt av den undervisning vi faktiskt utför genom den här typen av studier. 

Så åter tillbaka till mätandet och testerna. I en Learning Study börjar man med att undersöka vad eleverna redan innan undervisningen har ägt rum har för kunskaper inom det område man tänker beröra i undervisningen. Redan här gör enligt mig ganska många studier av detta slag ett kardinalfel - man försöker mäta elevernas förmågor genom att beskriva om de svarar “rätt” eller “fel” på ett antal frågor. Gärna kompletteras detta också med en poängberäkning där resultatet beskrivs procenttal. Tanken är då att resultatet på samma test efter att lektionen har ägt rum ska visa om elevernas resultat blivit bättre eller sämre av undervisningen.

Det kan man visserligen göra, men man kan inte stanna där. Man måste gå vidare och titta på hur elevernas förståelse ser ut, vad är det de har för uppfattningar om innehållet, hur förstår de innehållet just nu. Det krävs alltså en djupare analys och beskrivning av hur denna förståelse ser ut. Först därefter kan man bestämma vad undervisningen måste fokusera på. Finns det vissa centrala delar av förståelsen som eleverna ännu inte fått syn på? Vad är det som måste klargöras och fokuseras för att elevernas förståelse ska bli bredare, eller mer komplex?

Läraren måste också ha en uppfattning om vad den mer komplexa förståelsen består av; hur kan en elev som har den typen av förståelse uttrycka sig om innehållet? När den planerade undervisningen ägt rum och videofilmats så kan man jämföra lärarens avsikt med undervisningen med den faktiskt genomförda undervisningen och elevernas förhoppningsvis förändrade uppfattningar efter undervisningen. Därför måste de tester som utformas som för- och eftertest fokusera på hur elevers uppfattningar eller förståelse kan variera och inte på om de är rätt eller fel. Först då går det att dra några som helst slutser om vilket lärande som undervisningen möjliggjort.

Vem är jag att säga att Kalle eller Frida har kunskaper om innehållet X motsvarande en nivå Y om min undervisning faktiskt aldrig gjort det möjligt för eleverna att utveckla någon annan förståelse än den eleverna hade innan?