Lyllos mig

Med elva språk i klassrummet fördelat på 24 elever i åldrarna 13-15 år känns det plötsligt som att jag är på rätt ställe. Trots att jag inte förstår pojken från Ungern så kan jag kommunicera med honom genom de mongoliska pojkarna som har bott i Ungern och som kan berätta för den mongoliska flickan vad den ungerske pojken säger. Hon berättar sen i sin tur för mig på sin nyförvärvade svenska och vi har fått kontakt - alltså jag och den ungerske pojken. 

Plötsligt blev vi så många. Klassen växer dag för dag och består idag av 24 nyanlända elever. Jag får en ny kollega, hastigt och lustigt, men välkommet. Kollegan visar sig dessutom vara mycket kompetent och vi samkör någon slags undervisning där hon berättar och kommunicerar i ord och jag komplettera med skrivna fraser och illustrerande bilder. Samtidigt. Datorn och projektorn är mina livsnödvändiga redskap för att uppnå detta det enda syftet - att kommunicera. 

Vi enas om att vi vill förstå. Kollegan och jag. Förstå vad det är våra elever måste förstå. I vilken ordning? Hur mycket av vad? Och när? Vi börjar med orden och fraserna vi samlar på utflykten. Vi skriver tillsammans och tittar på bilder. Vi hittar mönster i pluralformer och lär oss pronomen när han, hon, jag och vi gör olika saker. Google Translate går varm hos mig och i elevenas mobiltelefoner. Många bläddrar i lexikon, svensk-ryska, persisk-svenska, svensk-turkiska och svensk-arabiska. Lyllos mig som fått ett sånt spännande jobb!