Sociala medier och lärande?

Kristina Alexandersson är en av dem som tar upp frågan om hur studier och sociala medier hänger i hop. Det finns många studier som visar att man blir både förvirrad och distraherad av sociala medier och den massiva information som finns tillgänglig på internet. Samtidigt, som Kristina Alexandersson visar, finns det också fördelar med användandet av dessa medier. En mer utvecklad diskussion kring detta förs också av SvD i Pelle Snickars Det rastlösa sökandet på internet.

Att man kanske blir street-smart, eller net-smart, kan ju vara en effekt av att man kan hantera sökvägar och information, att man bygger upp nätverk och skapar relationer utöver den vanliga IRL-världen kan ju i sig möjliggöra att man får bättre verktyg för sitt lärande - precis på samma sätt som om man behärskar fler tekniker i idrott, känner till fler stigar i naturen osv. Samtidigt är ju inte tekniker eller verktyg i sig själva det som vi kallar lärande, eller kunnande, utan detta uppstår när vi använder, eller hanterar dessa förmågor i relation till något. För att det som vi brukar kalla kunskap ska uppstå krävs att man behärskar en förmåga att göra något med detta. Alltså samtidigt ett innehåll och en förmåga. Man kan inte “pannkaka” eller “Strindberg” utan att föreställa sig en förmåga att hantera detta innehåll på. Lika lite kan man “argumentera” eller “analysera” utan något innehåll att göra det med.

För en lärare är inte frågan hur mycket tid eleverna använder av sociala medier ( i förhoppning att de ska “lära sig själva”) så intressant, utan vad man vill att de ska lära sig? Lärande och undervisning har för läraren ett objekt, ett syfte och ett mål. Det är något man vill att eleverna ska lära sig, kunna göra och “förstå” på ett mer kvalificerat sätt än tidigare. Därför måste man som lärare definiera vad detta kunnande innebär och vad det är som eleverna måste få syn på för att det ska bli möjligt att lära sig detta. Då blir det som är kritiskt i innehållet och förmågan att hantera detta innehåll det som står i fokus och det som läraren måste göra det möjligt för eleverna att uppleva.

Motsättningen mellan sociala medier och lärande är därför en illussion om man som lärare vet vad man vill att eleverna ska lära sig, vet vad det innebär att kunna detta och använder sociala medier för att åstadkomma detta för att detta tydliggör det som är kritiskt i kunnandet, kanske är det detta SH Petter är inne på när han pratar om att Sortera kunskap!?.  Det kan också vara så att genom att använda sociala medier så erbjuds fler tolkningar av omvärlden som kan berika och möjliggöra lärande på längre sikt. Samtidigt finns det kanske fog för att påstå att sociala medier är förvirrande och distraherande, eftersom det om det inte används genomtänkt, kan skapa för stor osäkerhet kring vad som ska fokuseras och vad som är kritiskt för att förstå det man ska förstå. Och som alltid så är det läraren som måste kunna avgöra detta.